Fråga om konsten att göra slut

Kategori: < Alla kategorier > Övrigt

Sortering: Datum Titel Antalet visningar

[ Sök i frågor/svar ]

Antal frågor/svar: 14

Hem >

Haft pojkvän 1 5 år, jag är 21. Han är otroligt svartsjuk och låter mig inte riktigt göra vad jag vill. Jag har börjat prata väldigt mkt med en annan kille och han är intresserad av mig. Jag älskar min pojkvän men vet inte om han är den rätta. Han har många egenskaper som jag inte gillar. Jag har missat så mkt i min ungdom pga honom. Hur ska jag göra? Han skulle bli helt knäckt om jag gjorde slut det vet jag, han har hotat med att ta livet av sig och sånt. Jätte jobbig sits.. Vad hade du gjort?  (Antal visningar: 1428) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-08-22   Kommentarer (3)

Jag och min man funderar på att gå skilda vägar och det är väldigt jobbigt just nu. Behöver utomståendes åsikter kring det hela för jag har sannerligen blivit hemmablind när det gäller vårt förhållande! Vi träffades för 5 år sedan, det skiljer över 20 år i ålder mellan oss. Redan från första början blev vi så himla kära och flyttade ihop. En del säger att allt gick för snabbt men jag tror ändå inte att det gjorde trots att vi vill dela på oss idag för vi var som kopior av varandra, vi hade samma värderingar och erfarenheter i bagaget. Han har två barn sedan tidigare som är 14 och 17 år nu. Den yngsta accepterade vårt förhållande direkt medan den äldre var avig i början. Numera har även han accepterat och tycker till och med att det är bra att hans pappa träffade en ny efter skilsmässan från deras mamma. För övrigt så har jag och barnens mamma god kontakt och nu när jag och min man har fått det kämpigt har jag frågat henne om råd flera gånger då jag vet att hon inte är hämdlysten, sedan är ju hon också den enda som känner honom ordentligt. Mitt och min mans förhållande var som sagt jättebra från början och vi älskade varann till döds nästan. Han fick sparken från sitt jobb eftersom de tyckte åldersskillnaden mellan oss var för stor och det är han jätteledsen för men han har idag nytt jobb inom en helt annan bransch och han trivs bra där även om han vill tillbaka till sitt gamla jobb. Efter ett år tillsammans föddes vår son som idag är 5 år. För 4 år sedan jobbade min man mycket så jag var väldigt ensam på kvällarna. En man i min omgivning som jag var och alltid har varit väldigt attraherad av tog tillfället i akt och jag kunde inte motstå frestelsen att vara otrogen. Jag vet att det var väldigt fel och jag har ångrat det många gånger efteråt, men jag kan inte förneka att jag faktiskt älskade både min man och den jag var otrogen med. Otroheten skulle inte komma fram (det var ett tillfälle då vi hade sex) men min man läste min dagbok där jag dumt nog skrivit ner händelsen.. Jag blev grinig på min man för att han rotade i mitt privata, men han menar att det var ju tur att han gjorde det. Alltså uppdagades otroheten och den slutade i slagsmål mellan älskaren och min man, det var ett kaos av bråk. Min man pressade mig på detaljer om själva sexet. Vad vi hade gjort, var vi hade varit, vad han hade sagt, vad jag tyckte…. Jag valde dock bort älskaren och vi har ingen kontakt idag, jag valde istället min man och han blev förstås arg och sårad över otroheten men tiden fick läka såren. Vi jobbade på vårt förhållande och stärkte det och han sa att han kunde förlåta mig för det. Det var bra i cirka 2 år, vi bråkade då och då men det kändes som om vi var på väg åt rätt håll. Idag har min man blivit som en annan människa och allt är helt annorlunda. Min man, som först verkade släppa otroheten, tjatar ihjäl mig om min opålitlighet. Han menar att ingen kan lita på vad jag säger eftersom jag har en vana att ljuga (i och med att jag inte berättade om otroheten självmant) och hans säger att jag får skylla mig själv. Jag har haft jättedåligt samvete för otroheten och ångrat mig jättemycket, hatat mig själv för att jag föll för frestelsen när älskaren gav mig komplimanger och tog hand om mig, men det hjälper inte. Min man vägrar ha sex med mig på mina villkor, det är bara han som ska bestämma hur vi ska ha det, annars får det vara. Han tar alla tillfällen i akt att tala om för mig hur dålig, värdelös och slarvig jag är. Han kallar mig hora, luder, fitta och såna ord. När han gör det inför vår son blir jag vansinnig! Jag har provat precis alla metoder. Jag har gjort som han säger, det duger inte för honom. Jag har sagt emot, han blir bara argare. Jag har försökt prata och reda ut utan att anklaga, han vänder sig om och går. Han säger fruktansvärda saker, som att han inte skulle sörja om jag dog, att jag aldrig kommer klara min utbildning (han vet att jag kämpar jättemycket när jag pluggar trots att jag inte är något dumhuve direkt). Han säger att ”allt beror på mig”. När jag föreslår att han ensam ska gå och prata ut med någon eller att vi tillsammans ska gå på familjerådgivning säger han ”Varför ska vi det? Du är ändå ett jävla luder som ingen vill bilda familj med. Jag älskade dig, och vad fick jag för det?!” Jag har varit orolig för att han är deprimerad eller att det har hänt något, men jag blir inte ett dugg klokare och han säger ”det är inga fel på mig.” Han slåss inte, men han gör fula saker. Går jag förbi knuffas han, han kastar saker och hotar med att ha sönder mina prylar, han är så himla aggressiv. Han nyps, smäller saker på mina ben och armbågar sig fram när han ska någonstans. Jag ska inte påstå att jag är något helgon, det händer att även jag tröttnar på hans tjat om älskaren eller min slampighet och kastar saker. Men till mitt försvar så pratar jag i alla fall innan jag kastar, vadsomhelst kan reta honom utan anledning. Letar han efter något och inte hittar det på en gång SKRIKER han ut hur idiotisk jag är som slarvar bort hans grejer. Om han sedan hittar saken på ett ställe där han själv har lagt den är dagen förstörd, han gnäller och muttrar och ingenting duger. Han beter sig helt enkelt som en treåring och det är mer än en gång jag gråtit över att han är så jävla elak. Han hämnas helt enkelt på mig för otroheten, men nu har han gjort det i flera år och jag orkar nästan inte längre, han måste snart ha hämnats klart! Det värsta är att om vi gör slut kommer alla att tycka synd om honom som blev bedragen, ingen vet ju hur dum han kan vara mot mig! Han har NOLL tålamod med allting. Han har själv varit otrogen mot barnens mamma men inte mot mig, och när jag tar upp det menar han att det är en väldig skillnad för de hade varit ihop så mycket längre. För mig är det ingen skillnad, för mig är otrohet alltid otrohet. Vad jag än tar upp så kommer han alltid tillbaka till slutsatsen ”men det var ju du som var otrogen och därför är du ett luder.” Jag har tänkt många gånger att lämna honom, men varenda gång blir han ödmjuk och menar att det ju är jag som har valt att det ska bli såhär. Och jag oroar mig så mycket för att vår son ska lida av att ha skilda föräldrar, för jag vet hur jobbigt det är. Jag har fruktansvärt dåligt samvete för min son :( Det är en annan sak också, jag har inga pengar… Jag är bara 22 och pluggar på högskolan. Vill inte hoppa av och ta ett jobb eftersom min utbildning är rätt kort och leder till ett bra jobb sedan. Jag skulle aldrig ha råd med en egen lägenhet utan att gå på soc och jag har gjort det när jag var barn så jag skäms jättemycket över det… :( Vill helst inte göra det igen men folk säger att jag måste. Har 8000 i månaden och skulle få en hyra på hälften :/ Min man tjänar absolut inte bra, men han tjänar i alla fall så att vi klarar oss på gränsen. Min kompis vill att vi bokar ett ekonomisamtal på soc för att räkna ut hur det skulle bli om vi delade på oss, bara som en gardering. Är det bra att ha det gjort innan eller kommer de att klaga på att jag inte ”tjänar” mer? Jag pluggar heltid och skulle verkligen inte orka med ett extrajobb, det är inte för att jag är lat…. Min man kommer aldrig att lämna mig ifred. Redan idag läser han regelbundet min facebook och liknande sidor trots att jag byter lösen. Han menar att har jag inget att dölja kan han få läsa men det tycker inte jag för själv så vägrar han ge mig tillträde till sina sidor. Varför vet jag inte. Tidigare har han svarat i telefon på jobbet, numera stänger han av när jag ringer eller svarar inte på sms. Han hävdar att han inte får ha telefonen på jobbet, men han har alltid haft det förut. När han jobbar långa pass åker han inte hem utan stannar kvar i stan, vill jag ha skjuts (har inget körkort) så blir han på jordens sämsta humör och väser något om utnyttjande. Jag är verkligen inte den svartsjuka typen, men till och med jag reagerar över att hans gamla ex plötsligt dyker upp på hans facebook och han bjuder till och med hem en av sina före detta tjejer utan att fråga mig först. Samtidigt blir han arg och svartsjuk om jag åker med en väninna och handlar. Då är det fel på den väninnan för hon gör ditt och datt och hon ”sätter griller i huvet på mig”. Sedan är han övertygad om att jag åker iväg själv och ”bjuder ut mig, som den hora jag är”. Min kompis tror att han har en annan själv och hämnas på det sättet, men jag vet inte. Hon försöker övertyga mig att lämna pga hans svartsjuka och gnäll, men jag är så kluven. Hade vi inte barn hade jag stuckit direkt, nu lider jag med vår fina pojke. :( Jag har helt enkelt tröttnat rejält på min man, men vad ska man göra?? Och framförallt: om det skulle ta slut, hur fasiken överlever man en separation??Jag skulle bli dödens ensam känns det som, livet skulle vara pest. Det är inte direkt kul nu heller, men jag är så rädd att bli en dålig förälder, att jag inte ska duga, om vi delar på oss :( Plus att alla kommer titta och säga ”vad var det jag sa, jag sa ju att deras förhållande inte skulle hålla” och de människorna har så fel, för det var toppen från början…. Folk säger olika saker till mig om vårt förhållande när jag frågar dem, en del menar att jag får skylla mig själv, några tycker att han verkar psykiskt sjuk och någon tycker han är en kvinnomisshandlare, åtminstone psykiskt. Jag är så ledsen, hur ska jag orka och vad ska jag göra? Både när det gäller känslor och i praktiken? Har inte någon släkt att ta hjälp av och har få vänner :/  (Antal visningar: 988) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-08-20   Kommentarer (9)

Trots att vi älskar varandra, bråkar vi mycket och funderar nu på att göra slut. Hur kan vi "bråka rätt"?  (Antal visningar: 986) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-05-02   Kommentarer (3)

Att ta tillbaka mitt ex eller ej är den stora frågan... Har du några tips hur jag kan tänka?  (Antal visningar: 544) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-05-02   Kommentarer (0)

Varför dras många kvinnor till gifta män?  (Antal visningar: 620) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-02-11   Kommentarer (4)

Vi har registerat partnerskap. Gäller samma lagar och regler för oss, som vid äktenskap och skilsmässa?  (Antal visningar: 261) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-02-09   Kommentarer (0)

Hur vanligt är det att man funderar på att lämna sin partner?  (Antal visningar: 881) Kategorier: Övrigt Datum: 2010-02-09   Kommentarer (0)

Mina förhållanden tar aldrig riktigt slut… Hur ska jag göra?  (Antal visningar: 641) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (3)

Förra gången jag gjorde slut med någon blev det väldigt komplicerat och hon såg bara möjligheter med att förbättra sig för att rädda förhållandet. Hur kan jag undvika det denna gång?  (Antal visningar: 599) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (3)

Hur kan jag förbereda mig?  (Antal visningar: 586) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (0)

Hur ska jag uppföra mig när jag gör slut?  (Antal visningar: 767) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (0)

Finns det någon dag jag ska undvika att göra slut på?  (Antal visningar: 802) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (1)

Jag vill inte gå hem till mitt blivande ex. Fler förslag på var vi kan göra slut?  (Antal visningar: 464) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (0)

Var någonstans ska vi göra slut?  (Antal visningar: 596) Kategorier: Övrigt Datum: 2009-12-10   Kommentarer (0)

Sida: 1
1